Övningen, Morning pages som hon kallar den, kommer från författaren Julia Cameron och hennes bok The Artist’s Way, utgiven på svenska som Lev kreativt. Den är enkel att beskriva, men det den ger kan kännas förvånansvärt stort.
Jag möter ofta människor i mitt arbete som bär på en känsla av att man har kontakten med sig själv, med vad de själva vill, känner och behöver, mitt i allt de förväntas vara och göra. Men jag tror sällan att det handlar om att vi behöver leta långt bort. Du är redan här.
Vi vet alla att vi borde ta pauser under dagen. Ändå är det lätt att bli osäker på vad som egentligen räknas. Är fem minuter med telefonen i handen en paus? Eller bara ett annat sätt att fortsätta vara upptagen, fast med något annat?
Den inre kritikern är den röst inom oss som dömer och kritiserar, ofta snabbt och helt omedvetet. En tanke om att vi inte är tillräckligt bra, inte har koll, ser fel ut, borde ha gjort mer. Den landar som en sanning innan vi hunnit tänka efter.
Sommaren ser olika ut för olika människor. Oavsett hur din sommar ser ut tror jag att det då och då kan vara värt att stanna upp, mitt i det som pågår, och ställa sig en enkel men ganska stor fråga: vad vill jag ge mer utrymme för?
Det här är en skrivövning som kan vara hjälpsam när det skaver. Det är en inbjudan att stanna upp. Ta fram ett papper, och ta hjälp av frågorna för att lyssna lite inåt. Du kan svara på alla eller bara de som känns relevanta just nu.
Det här är en skrivövning som kan vara hjälpsam när det skaver. Det är en inbjudan att stanna upp. Ta fram ett papper, och ta hjälp av frågorna för att lyssna lite inåt. Du kan svara på alla eller bara de som känns relevanta just nu.
Känslan i magen som inte vill ge med sig. Oron som sprider sig i kroppen. Tankarna som snurrar och plötsligt handlar om en enda sak: hur blir jag av med det här? Om du känner igen det har du upplevt ångest.
En del undrar vad som egentligen händer i ett första samtal hos en terapeut. Det är en naturlig fråga, och svaret kan göra det lättare att ta det där steget man kanske funderat på ett tag. Här berättar jag hur det brukar gå till hos mig.
En del undrar om terapi verkligen är något för dem. Man kanske inte befinner sig i någon egentlig kris, livet rullar på, men ändå finns det något där. En trötthet som inte riktigt försvinner. En känsla av att man inte riktigt känner igen sig själv. Eller bara en otydlig känsla av att något inte stämmer, utan att man kan sätta ord på vad.
076 – 336 10 50
asa@fiffiga.se