När jag läser dessa ord av Tranströmer slås jag av hur hans bild av den oväntat vackra gläntan säger något djupt sant om mänskliga processer. När vi vandrar målmedvetet på kända stigar ser vi bara det vi förväntar oss. Men den som tappar bort sig och tvingas leta ny väg kan plötsligt stöta på platser som ingen karta visar. Gläntor fyllda av ljus som bara finns där för den som av misstag hittat dit.

I livets ”skog” kan perioder av förvirring och kris öppna för upptäckter som aldrig hade varit möjliga om vi följt den ”rätta” vägen. Gläntan blir en metafor för den förståelse, klarhet eller skönhet som bara är tillgänglig genom att ha gått igenom det svåra.

Som samtalsterapeut ser jag ofta hur just i det förvirrade, sårbara tillståndet som de viktigaste insikterna och förändringarna sker. Det som först kändes som en förlust, att gå vilse, visar sig vara början på något nytt och oväntat.

Kanske är det just när vi inte vet vart vi ska som vi kan börja upptäcka vem vi verkligen är.

Har du någon gång upptäckt något oväntat vackert när du känt dig vilsen?

Nyfiken på samtalsterapi? Läs mer här

Ta hand om dig!

/ Åsa