Går det att bli av med sin inre kritiker? Så kan du möta den istället

Den inre kritikern är den röst inom oss som dömer och kritiserar, ofta snabbt och helt omedvetet. En tanke om att vi inte är tillräckligt bra, inte har koll, ser fel ut, borde ha gjort mer. Den landar som en sanning innan vi hunnit tänka efter.

Du är inte ensam om den

Forskaren Kristin Neff, en av dem som lagt grunden för forskningen om självmedkänsla, är tydlig med en sak: föreställningen att andra är trygga i sig själva och saknar den där rösten är en myt. Självtvivel och en inre kritiker är en del av att vara människa, inte ett tecken på att något är fel med just dig. En studie visade att de allra flesta av oss faktiskt behandlar andra med mer vänlighet än vi behandlar oss själva. Det är alltså regel snarare än undantag.

Varför har vi en inre kritiker?

Självkritik fungerar som ett slags skydd, ett sätt att försöka kontrollera och förbereda oss inför det som känns osäkert. Hinner vi döma oss själva innan någon annan gör det kan det kännas som att vi har kontroll, som att vi slipper bli tagna på sängen. Det kan också handla om något äldre och mer grundläggande, ett sätt att inte sticka ut, inte göra fel, inte riskera att hamna utanför gemenskapen, något som en gång i tiden faktiskt var en fråga om överlevnad.

Problemet är att rädsla sällan är en hållbar drivkraft. När den inre kritiken blir hård sätter kroppen igång samma stressreaktion som vid yttre fara, vilket gör oss mer försiktiga och skyddande snarare än mer kapabla. Det är en kortsiktig lösning som kostar mer än den ger.

Hur blir man av med sin inre kritiker?

Många frågar hur man blir av med sin inre kritiker. Sanningen är att man sällan blir av med rösten helt, men man kan bli mer medveten om när den dyker upp och träna sig på ett vänligare förhållningssätt till sig själv. I studier på självmedkänslaträning har man sett tydliga förändringar hos deltagarna på bara några veckor, snällheten till sig själv ökar, självdömandet minskar, och känslan av att vara ensam om det jobbiga byts mot en känsla av gemenskap. Rösten tystnar inte för att vi säger åt den att tysta, den mjuknar för att vi slutar möta den med samma hårdhet tillbaka.

Ett första steg

Ett första steg kan vara så enkelt som att lägga märke till rösten nästa gång den dyker upp, och ställa dig frågan: skulle jag säga det här till någon jag tycker om? Om svaret är nej, finns där redan ett annat sätt att säga det på.

Du är inte ensam om den här rösten. Och du kan lära dig att möta den mjukare.

Källor

Kristin Neffs forskning om självmedkänsla: https://self-compassion.org/the-research/

Neff, K.D. (2003), studien om självmedkänsla och hur vi behandlar oss själva jämfört med andra: https://self-compassion.org/wp-content/uploads/publications/SCtheoryarticle.pdf

Paul Gilbert, ”The origins and nature of compassion focused therapy”: https://self-compassion.org/wp-content/uploads/publications/GilbertCFT.pdf

Läs mer hos mig

Prova en övning i självmedkänsla: https://asanelson.se/ovningar/

Läs mer om samtalsterapi: https://asanelson.se/samtalsterapi/