Jag möter ofta människor i mitt arbete som bär på en känsla av att man har kontakten med sig själv, med vad de själva vill, känner och behöver, mitt i allt de förväntas vara och göra. Men jag tror sällan att det handlar om att vi behöver leta långt bort. Du är redan här.
Vi vet alla att vi borde ta pauser under dagen. Ändå är det lätt att bli osäker på vad som egentligen räknas. Är fem minuter med telefonen i handen en paus? Eller bara ett annat sätt att fortsätta vara upptagen, fast med något annat?
Sommaren ser olika ut för olika människor. Oavsett hur din sommar ser ut tror jag att det då och då kan vara värt att stanna upp, mitt i det som pågår, och ställa sig en enkel men ganska stor fråga: vad vill jag ge mer utrymme för?
Det här är en skrivövning som kan vara hjälpsam när det skaver. Det är en inbjudan att stanna upp. Ta fram ett papper, och ta hjälp av frågorna för att lyssna lite inåt. Du kan svara på alla eller bara de som känns relevanta just nu.
Det här är en skrivövning som kan vara hjälpsam när det skaver. Det är en inbjudan att stanna upp. Ta fram ett papper, och ta hjälp av frågorna för att lyssna lite inåt. Du kan svara på alla eller bara de som känns relevanta just nu.
Känslan i magen som inte vill ge med sig. Oron som sprider sig i kroppen. Tankarna som snurrar och plötsligt handlar om en enda sak: hur blir jag av med det här? Om du känner igen det har du upplevt ångest.
En del undrar vad som egentligen händer i ett första samtal hos en terapeut. Det är en naturlig fråga, och svaret kan göra det lättare att ta det där steget man kanske funderat på ett tag. Här berättar jag hur det brukar gå till hos mig.
En del undrar om terapi verkligen är något för dem. Man kanske inte befinner sig i någon egentlig kris, livet rullar på, men ändå finns det något där. En trötthet som inte riktigt försvinner. En känsla av att man inte riktigt känner igen sig själv. Eller bara en otydlig känsla av att något inte stämmer, utan att man kan sätta ord på vad.
Du hade en dag där det mesta faktiskt gick rätt bra. Men på kvällen, när du lägger dig, är det ändå den där kommentaren du grubblar på. Det där du sa som kanske lät fel. Det som inte gick som du tänkt. Det fina passerar. Det svåra stannar kvar. Känner du igen det? Då är du inte ensam. Och det är faktiskt inte ditt fel.
Det händer så lätt. Du säger ja fast du menar nej. Du reagerar starkt på något litet och förstår inte riktigt varför. Du märker att du alltid hamnar i samma situationer, med samma känsla efteråt. Och du frågar dig: varför är jag som jag är? Det är en av de viktigaste frågorna vi kan ställa oss. Och svaret på den börjar alltid på samma ställe: med självkännedom.
076 – 336 10 50
asa@fiffiga.se