När jag läser dessa ord av Tranströmer slås jag av hur hans bild av den oväntat vackra gläntan säger något djupt sant om mänskliga processer. När vi vandrar målmedvetet på kända stigar ser vi bara det vi förväntar oss. Men den som tappar bort sig och tvingas leta ny väg kan plötsligt stöta på platser som ingen karta visar. Gläntor fyllda av ljus som bara finns där för den som av misstag hittat dit.