En del undrar vad som egentligen händer i ett första samtal hos en terapeut. Det är en naturlig fråga, och svaret kan göra det lättare att ta det där steget man kanske funderat på ett tag. Här berättar jag hur det brukar gå till hos mig.
En del undrar om terapi verkligen är något för dem. Man kanske inte befinner sig i någon egentlig kris, livet rullar på, men ändå finns det något där. En trötthet som inte riktigt försvinner. En känsla av att man inte riktigt känner igen sig själv. Eller bara en otydlig känsla av att något inte stämmer, utan att man kan sätta ord på vad.
Du hade en dag där det mesta faktiskt gick rätt bra. Men på kvällen, när du lägger dig, är det ändå den där kommentaren du grubblar på. Det där du sa som kanske lät fel. Det som inte gick som du tänkt. Det fina passerar. Det svåra stannar kvar. Känner du igen det? Då är du inte ensam. Och det är faktiskt inte ditt fel.
Det händer så lätt. Du säger ja fast du menar nej. Du reagerar starkt på något litet och förstår inte riktigt varför. Du märker att du alltid hamnar i samma situationer, med samma känsla efteråt. Och du frågar dig: varför är jag som jag är? Det är en av de viktigaste frågorna vi kan ställa oss. Och svaret på den börjar alltid på samma ställe: med självkännedom.
Många har hört begreppet personlig utveckling men färre har en tydlig bild av vad det faktiskt innebär. För vissa väcker det tankar om självhjälpsböcker och motivationstalare. För andra handlar det om något mycket mer stilla och personligt, en vilja att förstå sig själv lite bättre, att hitta mer ro eller att sluta upprepa samma mönster om och om igen.
När jag läser dessa ord av Tranströmer slås jag av hur hans bild av den oväntat vackra gläntan säger något djupt sant om mänskliga processer. När vi vandrar målmedvetet på kända stigar ser vi bara det vi förväntar oss. Men den som tappar bort sig och tvingas leta ny väg kan plötsligt stöta på platser som ingen karta visar. Gläntor fyllda av ljus som bara finns där för den som av misstag hittat dit.
Kanske har tanken slagit dig någon gång – att prata med någon professionell om det som känns tungt eller komplicerat i livet. Och kanske har du samtidigt undrat: ”Är mina problem verkligen stora nog för terapi?” Du är inte ensam. Det finns inget problem som är för litet för samtalsterapi. Och du behöver inte vänta tills du ”mår riktigt dåligt” för att söka hjälp.
Vi lever i en kultur som ständigt uppmuntrar oss att förbättra oss. Att bli mer produktiva, mer balanserade, mer av allt det vi tror att vi borde vara. Och när vi inte når upp till den bilden är det lätt att vända sig mot sig själv med kritik och krav. Men vad händer med de sidorna av oss som vi helst inte vill titta på?
076 – 336 10 50
asa@fiffiga.se