”Går såna som jag i terapi?”

En del undrar om terapi verkligen är något för dem. Man kanske inte befinner sig i någon egentlig kris, livet rullar på, men ändå finns det något där. En trötthet som inte riktigt försvinner. En känsla av att man inte riktigt känner igen sig själv. Eller bara en otydlig känsla av att något inte stämmer, utan att man kan sätta ord på vad.

Jag får ibland frågan, ofta formulerad lite försiktigt, om vem det egentligen är som söker sig till samtalsterapi. Och bakom den frågan anar jag ofta en annan, tystare fråga. Är det okej för mig att komma?

Det är inte ovanligt att tänka att något måste vara fel

En del tänker att man måste ha en diagnos, ett trauma eller befinna sig i en riktig kris för att terapi ska vara motiverat. Att det annars är lite överdrivet. Att andra behöver det mer.

Det är inte ovanligt att man också tänker att man borde klara det själv. Att det är ett tecken på svaghet att behöva hjälp. Att alla andra verkar ha mer koll än vad man själv har.

Men de flesta har inte mer koll. De bär bara på samma tysta funderingar, fast utan att säga det högt.

Vad är det egentligen man pratar om?

En del kommer med något konkret de vill förstå bättre. Ett mönster som återkommer. En relation som känns svår. En känsla av att ha tappat kontakten med sig själv eller med det man egentligen längtar efter.

Andra vet inte riktigt varför de kommer, mer än att något skaver. Och det räcker. Man behöver inte ha allt formulerat innan man sätter sig ner. Vi hittar vägen tillsammans.

I mina samtal utgår jag från psykosyntesen, en grund som ser hela människan. Samtalet leder dit det behöver leda, och det behöver varken vara tungt eller dramatiskt. Det kan lika gärna vara ett rum för nyfikenhet och lättnad.

Vem är det då som går i terapi?

Människor i olika åldrar och med olika bakgrunder. Föräldrar mitt i livet. Någon som känner sig uppslukad av prestation och som tappat bort sin vilja, sin nyfikenhet eller sin längtan. Ibland någon som är i slutet av arbetslivet och vill stanna upp och utforska vad livet kan ge härnäst. Ibland någon som går igenom något riktigt tufft och vill ha stöd på vägen, genom en separation, en förlust eller en period som känns överväldigande. Och ibland någon som har det bra på de flesta sätt men ändå känner att något fattas.

Det är inte ovanligt att man går i terapi för att man vill växa, inte för att man är trasig. För att man vill förstå sig själv bättre, hitta tillbaka till sin egen röst eller ha ett eget rum där samtalet får ta tid.

Kanske är det något att fundera på.

Om du vill veta mer om hur det är att gå i samtalsterapi hos mig, eller har frågor om hur det går till, hittar du mer på min samtalsterapisida och på sidan med vanliga frågor.

Och vill du känna efter först utan att förbinda dig till något? Jag erbjuder ett kostnadsfritt samtal på 30 minuter digitalt. Vi pratar lite om vad du bär på och hur jag arbetar, utan förpliktelser. Ett enkelt sätt att känna efter om du vill gå vidare. Skriv till mig via kontaktsidan så hittar vi en tid som passar dig.

Undrar du vad som händer i ett första terapisamtal? Här berättar jag hur det går till hos mig i Malmö, och hur du kan ta nästa steg.