Något som är återkommande är insikten att vi har mer gemensamt än vad vi först tror. Man får syn på hur orimliga krav och förväntningar vi har inför oss själv jämfört med vad vi har på andra. Och hur det i sin tur kan göra att vi känner oss mer ensamma när vi kanske egentligen behöver motsatsen.

Genom att ändra mitt perspektiv från att känna mig utanför till att se det som förenar oss, öppnar jag upp för en djupare känsla av samhörighet.

Testa idag när du går nerför gatan, sitter på bussen eller går runt i mataffären – Se dig omkring och testa tanken att hen framför dig har också känt som du, har också känt osäkerhet, otillräcklighet och ensamhet.

I vilka situationer känner du extra samhörighet med andra?